FN:s konvention om barnets rättigheter (nedan även barnkonventionen) antogs av FN:s generalförsamling 20.11.1989 och trädde i kraft på det internationella planet 2.9.1990. Konventionen har gällt som lag i Finland sedan år 1991.

Barnkonventionen är det avtal om mänskliga rättigheter som har ratificerats, dvs. satts i kraft, av flest länder i världen. Barnkonventionen gäller alla barn, med vilka enligt artikel 1 i konventionen avses alla människor under 18 år.

Enligt artikel 3 punkt 2 har barn rätt till det skydd och den omvårdnad som behövs för barnets välfärd. Behovet av särskilt skydd och omvårdnad förpliktar vuxna att säkerställa att barnets rättigheter förverkligas och likaså att skydda barn mot försummelse av deras rättigheter.

Barnkonventionen är exceptionellt omfattande, täckande och detaljerad för att vara ett avtal om mänskliga rättigheter. Å ena sidan innehåller konventionen samma rättigheter som många andra avtal om mänskliga rättigheter, å andra sidan inkluderar den många andra rättigheter som gäller uttryckligen barn.

Artiklarna 1–41 bildar konventionens kärna eftersom de behandlar innehållsliga rättigheter. Artiklarna 42–45 i konventionens andra del innehåller bestämmelser om FN:s kommitté för barnets rättigheter, dess uppgifter och förfaringssätt samt de fördragsslutande staternas rapporteringsskyldighet. I artiklarna 46–54 behandlas anslutningen till och uppsägningen av konventionen, konventionens ikraftträdande och ändringar av konventionen.

Barnkonventionen har kompletterats med tre fakultativa protokoll. De två första protokollen, nämligen det fakultativa protokollet om indragning av barn i väpnade konflikter och det fakultativa protokollet om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi, gäller i Finland. Det tredje protokollet om ett klagomålsförfarande har undertecknats av Finland med processen för att sätta det i kraft pågår fortfarande.

FN:s kommitté för barnets rättigheter har utsett fyra skyldigheter i barnkonventionen till allmänna principer, vilka ska beaktas i tolkningen av alla avtalspunkter. Dessa allmänna principer är icke-diskriminering (artikel 2), prioritering av barnets bästa (artikel 3 punkt 1), barnets rätt till liv, överlevnad och utveckling (artikel 6) och barnets rätt att höras (artikel 12).

Avtalspunkten som förpliktar till att prioritera barnets bästa är nyckeln till att förstå barnkonventionen. Enligt kommittén för barnets rättigheter ska tolkningen av barnets bästa vara förenlig med hela konventionen. Särskilt de allmänna principerna är viktiga när man definierar barnets bästa. En viktig del av definieringen av barnets bästa är barnens egna åsikter, erfarenheter och synpunkter.

Barnkonsekvensanalysen i beslut och verksamhet är ett redskap för att kartlägga barnets bästa. Med hjälp av den kan man betrakta faktorer som påverkar barns och familjers välfärd ur ett helhetsperspektiv.

FN:s kommitté för barnets rättigheter offentliggör allmänna kommentarer vilka ska betraktas som tolkningsanvisningar för konventionens principer och bestämmelser.

Kommittén för barnets rättigheter övervakar verkställandet av konventionen i de fördragsslutande staterna. Varje fördragsslutande stat ska till kommittén rapportera om de åtgärder som vidtagits för att verkställa de rättigheter som garanteras i konventionen. Finland har lämnat sin senaste periodiska rapport till kommittén för barnets rättigheter år 2008, och kommittén har utfärdat sina senaste konklusioner och rekommendationer för Finland år 2011.