Ett barn har rätt att födas utan rusmedelsberoende
Blogg
Från förlossningssjukhuset kommer ett samtal till barnskyddets jour. Ett nyfött barn har smärtsamma abstinenssymtom och överförs till intensivvårdsavdelningen.
Ett sådant samtal är alltid lika gripande, och varje sådant samtal visar att samhället misslyckats med att skydda den minsta och mest utsatta samhällsmedlemmen.
Ett ofött barn har ingen rättslig ställning i Finland, och moderns självbestämmanderätt kan således inte begränsas även om modern genom sin rusmedelsanvändning de facto utsätter fostret för fara. Man har däremot i flera lagar försökt beakta gravida personers tillträde till frivilliga tjänster, och för att trygga klientrelationen inom barnskyddet genast efter födseln har till barnskyddslagen fogats en förhandsanmälan om barnskydd som är förpliktande för myndigheterna.
I praktiken ser det dock ut som om gravida personers ställning i servicedjungeln till och med är mer kaotisk än normalt. I synnerhet om den gravida samtidigt kämpar med flera belastningsfaktorer, såsom rusmedel, boende och mänskliga relationer, verkar det som om ingen aktör tar huvudansvaret för att hjälpa henne och graviditeten går åt till ett bollande mellan olika aktörer.
Under graviditeten utförs socialvårdsarbetet som service inom socialarbetet för vuxna. På nationell nivå har vi emellertid inte ett enhetligt sätt att gå vidare när en förhandsanmälan om barnskydd har inkommit. I värsta fall träffar modern en barnskyddsarbetare första gången först på förlossningssjukhuset. I bästa fall har modern i sin tur motiverats och inkluderats i barnskyddstjänsterna redan under graviditeten. Det senare är en investering som beslutsfattarna bör vara intresserade av. Förutom att det är en satsning som medför inbesparingar för kommunen är det barnets rätt och kärnan i det sociala arbetet.
Vi behöver en aktiv diskussion
Intervention och hjälp i rätt tid är dock inte alltid tillräckligt, inte ens under en period som är lika lång som graviditeten. Ibland är rusmedelsberoendet så svårt att den gravida inte kan kontrollera det trots att det äventyrar fostrets hälsa. Av de nordiska länderna är Norge det enda landet som använder tvångsvård för att trygga hälsan hos ofödda barn. Finland behöver en aktivare diskussion än för närvarande om möjligheterna till missbrukarvård och även tvångsvård under graviditeten.
Den färska barnstrategin ger verktyg för en mångsidig bedömning av konsekvenserna för barn, när tjänster som riktas till gravida kvinnor granskas inom social- och hälsovården samt vid den emotsedda revideringen av lagen om missbrukarvård. Under denna tid får vi inte passivt vänta, eftersom den nuvarande lagstiftningen redan ger oss många möjligheter och skyldigheter att agera.
Inom barnskyddet brottas man ofta med att vi inte har tillgång till tillräckligt med evidensbaserade tjänster och arbetsformer. Arbetet med gravida kvinnor avviker emellertid från detta, och det finns rikligt med evidensbaserad kunskap att tillgå för ett verkningsfullt ändringsarbete.
Barnstrategin styr med tanke på barnets rättigheter också en aktiv tillämpning av barnets bästa samt genomförandet av social- och hälsovårdstjänster som svarar mot familjernas behov. I praktiken innebär detta bl.a. att det inom barnskyddet ska finnas tillräckligt med kunnande och att familjer ska erbjudas både tjänster dygnet runt och hemlevererade tjänster som stöder rusmedelsfrihet.
Eftersom vi måste börja någonstans, låt oss börja med detta. För att inget barn ska behöva födas som rusmedelsberoende.