Gå till innehåll

Konst och kultur ingår i en god barndom och ungdom

Blogg

Artikelns författare Tiina Susiluoto

Ett illustrerat barn ritar en cirkel runt sig. På bakgrunden finns färgglada ytor och barnstrategins logo.

Konsten finns i barnen och de har rätt till den. När barn och unga i samband med konst och kultur känner inspiration att uppleva och göra är den positiva energin nästan handgriplig. Jag får uppleva detta under mina arbetsdagar på Annegården, konstcentret för barn och unga, när jag under mitt administrativa arbete stöter på en blomstrande lekfullhet. Barnens kreativitet flödar på utställningar, i utställningslokaler, klasser, korridorer och på gården. Denna inlevelse- och skaparkraft är alltid lika gripande.

För att leva ett gott liv behöver vi frihet att pröva, begripa, uttrycka oss och ha beredskap att förstå andra. Viktiga erfarenheter som vi får av konst och kulturarv förenar oss som individer, publik, grupper och samhälle. Konst och kultur är så väsentligt och viktigt för oss att barnets och den ungas rätt till dessa har fastställts också i konventionen om barnets rättigheter. Vi har kommit överens om att vi vill att alla deltar.

Socioekonomi och likställdhet i hobbyverksamhet

Inom barnstrategin lyfts konst och kultur fram i anslutning till hobbyverksamhet. Det konstateras med rätta att den socioekonomiska bakgrunden påverkar tillgången till kultur- och konsthobbyer. Strävan har varit att påverka detta med Finlandsmodellen för hobbyverksamhet (harrastamisensuomenmalli.fi). Hobbyer utövas i samband med skoldagen för att bakgrunden ska påverka mindre än tidigare och för att barnen ska få välja en hobby som de tycker om och som är avgiftsfri. Modellen främjar möjligheterna att delta, men det är emellertid inte en genväg för att tillgodose barnens kulturella rättigheter. Utöver den socioekonomiska bakgrunden kan man inte nödvändigtvis börja utöva en konsthobby till exempel på grund av ett behov av särskilt stöd, en språkmur eller en begränsning i funktionsförmågan. Stödet och strukturerna i uppväxtmiljön har en avgörande betydelse.

Tillgången till konst och kultur utgår från att hemmet är aktivt och från kulturfostran inom småbarnspedagogiken och i skolorna. När ett barn under sin uppväxt har mött många former av konst och kultur har barnet också beredskap att söka sig till en hobby som lämpar sig för barnet självt.

Barnkulturcenter är viktiga och tillgängliga fritidsställen för många barn och deras vuxna. Även om tjänster erbjuds finns det alltid barn vars vuxna av någon anledning inte för barnen till kulturen. Därför betonar Förbundet för barnkulturcenter i Finland vid sidan av fritidstjänsterna också småbarnspedagogikens och skolornas betydelse.

Småbarnspedagogiken och skolorna i nyckelställning

Inom barnstrategin har man identifierat kulturfostrans roll när det gäller att stödja en övergripande välfärd och utveckling. I många kommuner har det skapats en kulturpedagogisk plan (kulttuurikasvatussuunnitelma.fi) där man säkerställer konst- och kulturerfarenheter för varje barn och ung person genom småbarnspedagogiken och skolan. Det nationellt sett viktigaste kulturfostringsprogrammet är konsttestarverksamheten (Taidetestaajat.fi), som för alla åttondeklassare i Finland två gånger per läsår på en konstresa. Verksamheten inleddes av Suomen kulttuurirahasto och Svenska kulturfonden 2017. Riksdagen anslöt sig till finansiärerna 2020. Verksamheten är i finländska sammanhang på ett unikt sätt jämlik och också en betydande satsning på vår framtid, om och när vi även i fortsättningen vill vara ett blomstrande civiliserat samhälle. Detta är bra att notera, eftersom konsttestarverksamheten ännu inte får fast finansiering i statsbudgeten.

För att kultur- och konstfostran samt fritidsaktiviteter ska bli möjliga på lika villkor för alla barn och unga behövs planmässig kulturfostran samt stöd och samordningshjälp för småbarnspedagogiken och skolorna.

Vi ska inte glömma det väsentliga

En känsla av tillhörighet är viktig här och nu. Konst och kulturarv skapar samhörighet just nu – och också på längre sikt samt över gränser. Berättelser som berättas med olika uttrycksformer skapar multisensoriska och mångstämmiga nät av verk och erfarenheter som stöder gemenskapen. Vuxna har till uppgift att föra barn och unga till upplevelser. Vi ska involvera barnen och ungdomarna för att det är klokt – och för att det är deras rättighet.