Ett barn leker med en polisbil.

En vanlig morgon på dagis eller i skolan, vanliga rutiner och bekanta ansikten. Eller?

Ett barn har kanske inte vaknat till en vanlig morgon. I stället har hen hållit sig vaken hela natten plågad av oro och rädsla. I stället för att titta på barnprogram har hen sett hur polisen i anslutning till en husrannsakan har tagit hens förälder tillsammans med familjens dator. Även föräldrarna kan ha varit rädda och ängsliga. Kanske ingen av de närvarande vuxna har riktigt kunnat eller tänkt på att berätta för barnet vad det är det som egentligen händer.

Trygghet är också något upplevt. Barnet vars förälder är misstänkt för eller dömt för ett brott kan genomgå osäkerhet på olika sätt. Om brott och berusningsmedel har ingått i familjens liv så har det även präglats av otrygghet. Men det finns fall där brottet ändå kan ha kommit som en överraskning för andra familjemedlemmar. I dessa fall innebär trygghet även de vuxnas förmåga att ta hänsyn till barnet och hens känslor.

Ett barn kan ha varit närvarande när hens förälder blivit anhållen. Men en förälder kan också helt enkelt bara ”försvinna” och barnet får en förklaring som de vuxna först råkar tänka på. Men barn avläser de vuxnas känslotillstånd, lägger märke till förändringar i beteendet och hör snuttar av diskussioner som förs.

Utöver erfarenhet är trygghet också en föreställning. En del vuxna tror att barn är emotionellt trygga när de inte vet. Men ofta vet barn redan om eller har konstruerat sin egen förklaring till vad som har hänt. I värsta fall kan barnet tro att föräldern är död eller att hen har blivit övergiven. Om barn inte har möjligheter eller ord att prata om det skedda kan de bli lämnade ensamma med sina känslor.

Utöver känslokunskaper kan t.ex. följande åtgärder vara till hjälp i skapandet av trygghet. Barn ska ges lov och rum att tala samt att man identifierar hur olika stereotypier påverkar oss alla. Tjuv och polis är en del av barns lekar och en aspekt av alla åldersgruppers populärkultur. För en del barn förvandlas lek dock till verklighet när polisen kommer till deras hem. Det kan vara traumatiskt för barnet och kan t.o.m. inverka på hur hen i fortsättningen ser på polisen.

Barn som har en förälder i fängelset kan oroa sig både för boföräldern och den som sitter i fängelset. Barn kan också känna saknad. I småbarnspedagogiken är det numera normalt att barn kan och får känna saknad efter sina föräldrar och de kan prata med personalen om dessa saker. Men om den förälder som barnet saknar eller oroar sig för inte är på jobbet utan i fängelse eller på en årslång ”affärsresa”? Det är viktigt att de vuxna bemöter också denna typ av känslor. Hur kan vi vuxna erbjuda trygghet för barn om vi själva är rädda för att ta itu med svåra saker som är vardagsmat för barn?

Det behövs ord för att man ska kunna prata om svåra saker. Nu finns det även för svenskspråkiga barn en egen video som hjälper dem att hantera känslor som kan uppstå när ens förälder är i fängelse. Se Majas pappa sitter i fängelse -videon på YouTube.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.